Är techmogulen Peter Thiel antikrist?

De apokalyptiska spekulationerna fortätter – men vilket är bibelstödet?

En detalj ur tavlan The Deeds of Antichrist av Luca Signorelli (ca 1505) som visar hur Antikrist vägleds av Satan, som viskar i hans öra.

Det tycks numera vara legio att ägna sig åt apokalyptiska spekulationer om man tillhör dem amerikanska eliten. Förra veckan skrev jag om “armageddon-lobbyn” för Israel och debatten mellan Tucker Carlson och Ted Cruz om Iran. Och nu är har Ross Douthats intervju med Peter Thiel blivit viral. Där ägnar de en kvart åt att spekulera i vem som är antikrist.

Jag analyserar detta ingående i Expressen i dag, men här vill jag komplettera det med att fördjupa mig något i de bibeltexter som talar om antikrist.

Thiels grundtanke är att antikrist är en figur som lovar fred och rikedom i utbyte mot total makt. Allltså en allsmäktig stat i fredens namn. Till stöd för detta citerar han bland annat 1 Thessalonikerbrevet 5:3. Så här säger Thiel:

But is what I’ve just told you so preposterous, as a broad account of the stagnation, that the entire world has submitted for 50 years to peace and safetyism? This is 1 Thessalonians 5:3 — the slogan of the Antichrist is “peace and safety.”

Men skriver Paulus verkligen så? Det korta svaret är nej – så här lyder den passage som Thiel hänvisar till:

Men om tid och stund, bröder, behöver man inte skriva till er, för ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. Just när folk säger: »Allt är lugnt och tryggt«, då kommer katastrofen lika plötsligt som värkarna när en kvinna skall föda, och de slipper inte undan.

Det är utan tvekan en apokalyptisk text – redan i Gamla testamentet syftar “Herren dag” på den dag då Herren griper in och frälser Israel från hennes fiender. Men antikrist nämns inte, och orden “Allt är lugnt och tryggt” är snarare något människor säger innan katastrofen än någon “slogan”, som Thiel påstår.

Techmogulen Peter Thiel i samtal med NY-Times Ross Douthat

I Nya testamentet är det bara en författare som använder termen antikrist, och det är Johannes. Det sker emellertid inte, som man kanske kunde tro, i Uppenbarelseboken utan i Johannesbreven. Titeln nämns nämns tre gånger, kontexten är apokalyptisk (“den sista tiden”) – men det verkar inte syfta på någon världshärskare, utan personer (i plural!) som förkunnar ett falskt evangelium. Här är texterna:

Mina barn, detta är den sista tiden. Ni har hört att en antikrist skall komma, och nu har också många antikrister trätt fram. Av detta förstår vi att det är den sista tiden. (1 Joh 2:18)

Vem är nu lögnare om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är antikrist som förnekar Fadern och Sonen. (1 Joh 2:22)

Ty många bedragare har gått ut i världen, sådana som inte vill erkänna att Jesus Kristus har kommit i mänsklig gestalt. Där har ni bedragaren, Antikrist. (2 Joh 1:7)

Den mest kända texten om antikrist i Nya testamentet torde vara Uppenbarelseboken 13, men inte heller den nämner antikrist utan har kopplats till antikrist i efterhand:

Och jag såg ett odjur stiga upp ur havet. Det hade tio horn och sju huvuden och på sina horn tio kronor och på sina huvuden hädiska namn. […] Och det öppnade sin mun för att häda Gud, häda hans namn och hans tält, alla som bor i himlen. Det fick rätt att strida mot de heliga och besegra dem, och det fick makt över alla stammar och länder och språk och folk. Och alla jordens invånare skall tillbe honom, var och en som inte från världens skapelse har sitt namn skrivet i livets bok hos Lammet som blev slaktat. […] Och jag såg ett annat odjur stiga upp ur jorden, och det hade två horn som liknade ett lamms och det talade som en drake. […] Den som har förstånd skall tolka odjurets tal, ty det är en människas tal, och talet är 666.

En annan viktig text i sammanhanget är 2 Thessalonikerbrevet, där Paulus skriver att först måste “laglöshetens människa uppenbaras, undergångens son”, sedan återkommer Kristus för att besegra denna “laglöshetens människa” – som alltså också har lästs som en synonym för antikrist.

Johannes får och skriver ner sin Uppenbarelse

Är detta ett exempel på att “kärt barn har många namn”, det vill säga: syftar författarna på samma gestalt, även om de ger honom eller henne olika namn? Kanske, men det är mer komplicerat än så.

I en rad bibliska texter redan från Gamla testamentet beskriver författarna en särskild fiende till Gud som träder fram vid ett akut skede i historien: en person som verkar oerhört mäktig, men som Gud till sist besegrar. Detta motiv återkommer, men den historiska bakgrunden varierar. I profeten Daniels bok åsyftas troligen den romerske kejsaren Antiochos IV Epifanes, medan det allmänt bekant bland exegeter att “the number of the beast – alltså 666 – syftar på kejsar Nero.

Apokalyptiska texter handlar inte om en avlägsen framtid, utan om sin egen tid. De skrivs för att trösta läsarna, genom att säga att Gud kommer att leda den svåra situation som nu råder till ett gott slut. Det betyder inte att de är bundna enbart till sin egen tid, utan de hkan jälpa läsarna i alla tider, eftersom Guds omsorg och trofasthet enligt den kristna tron är en evig sanning.

Det finns också andra värden i texter som gör att apokalyptiska texter har fått en plats i Bibeln. Till exempel att de förmedlar andliga insikter om att förtrösta på Gud, vara trofast – och kanske också vaksam mot viss typ av makt, särskilt sådan som försöker förgudliga sig själv.

Men den typ av apokalyptiska spekulationer som Thiel ägnar sig åt går längre. Han låter text tolka text för att skapa en helhetsbild av det som i Bibeln är olika fragment och metaforer, och sedan använder han denna helhetsbild som en väldigt specifik karta över vår egen tid. Visserligen uppfattar jag det som att Thiel och Douthat förhåller sig till antikrist som en slags mytologisk arketyp att vara vaksam på – men att säga att antikrist kännetecknas av “fred i utbyte mot total makt” innebär likväl ganska långtgående tillpassning av de bibliska texterna till en libertariansk politik.

För det är denna ideologi som är vägledande för Thiel. Han uppfattar att regleringar och begränsningar hindrar starka genier, och vill därför ha en kreativ förstörelse av staten så att storföretagen får så mycket makt som möjligt (läs denna utmärkta understreckare om det) Det man hör i intervjun är alltså libertarianen Peter Thiel fruktan för den starka staten. Sedan gör han som apokalyptiker i alla tider har gjort: han pusslar ihop bibeltexterna så att de stödjer hans ideologi.

Som sagt, jag skriver mer om detta i Expressen, inte minst om vad det betyder att apokalyptiken är så stark bland USA:s elit just nu:

Techmiljadären Peter Thiel tappade fattningen när Ross Douthat föreslog att han var antikrist – eller åtminstone någon som bereder vägen för denna mytologiska mörkerman.

Själv hade Thiel en annan kandidat till posten: Greta Thunberg. Genom sin klimatalarmism öppnar hon, menade han, dörren för auktoritära politiker som lovar att lösa problemet – i utbyte mot att vi ger dem total makt.[1]

Jag har hört många diskussioner om vem som är antikrist; de fördes regelbundet av väckelsekristna på högvarv under 1990-talet. Men att se världens mäktigaste miljardär ha ett sånt samtal med en av New York Times tyngsta kolumnister var inget jag väntat mig. Det är en bild av apokalyptikens genomslag i vår tid.

Här fortsätter texten!