Vad handlar fallet med den suspenderade katolske prästen om?

Därför påminner prästens rättsfall om Daniel Alms ärende

Vad säger kyrkorätten och civilrätten om suspendring?

Det senaste året har det pågått en process inom den katolska kyrkan i Sverige kring en präst som suspenderats från sin tjänst. Häromdagen kom, som Dagen rapporterat om, beskedet från stiftet att prästens anställning upphörts – trots att stiftet förlorade den civilrättsliga process där just beslutet att skilja honom från sin tjänst överklagats.

Vad är det som pågår här, egentligen? Det är en komplicerad fråga, men jag ska efter bästa förmåga försöka förklara juridiken. (Och eftersom jag vet att denna substack har kloka och kunniga läsare, hoppas jag få hjälp att skingra eventuella kvardröjande dimmor i kommentarsfältet!)

Det grundläggande man behöver förstå här är skillnaden mellan civilrätt och kyrkorätt. Civilrätt är den del av svensk lagstiftning som styr förhållanden mellan privata rättssubjekt, alltså mellan personer, företag, föreningar, arbetsgivare och arbetstagare. Hit hör t.ex. arbetsrätt (LAS), familjerätt, avtalsrätt, skadeståndsrätt osv. Civilrätten gäller alla som bor eller verkar i Sverige, oavsett religion eller organisation. De som dömer i civilrättsliga frågor i Sverige är domstolar, t.ex. tingsrätten.

Kyrkorätten (eller kanonisk rätt) är den katolska kyrkans interna rättssystem. Det är en egen juridisk ordning som reglerar vad som gäller för präster, biskopar, församlingar och troende. Den styrs av Codex Iuris Canonici (CIC) — den kanoniska lagboken — och prövas av kyrkliga instanser: biskopen, stiftens officialat och ytterst Vatikanen.

Civilrätten och kyrkorätten är helt separata system, och de hanterar olika dimensioner av samma prästs verksamhet. Civilrätten kan döma i fall som gäller en prästs anställning av stiftet. Men det är kyrkorätten som reglerar prästers rätt att utöva sitt prästämbete (fira mässa offentligt, höra bikt osv.)

Förr kunde den katolska präster lyda enbart under den kanoniska rätten. Den exakta omfattningen för detta varierade, men ibland innefattade det även brottsliga ärenden. I England gick förmånen att få prövas av kyrklig snarare än statlig rätt under namnet “Benefit of the clergy”. Med reformationen och sedan upplysningen avskaffades detta, och i liberala rättsstater råder som bekant “likhet inför lagen”. Religiösa organisationer får inte ha en särlagstiftning för sina anställda, utan måste följa svensk lag. Konsekvensen av det är att katolska prästers tjänst numera regleras av två juridiska system: anställningen av statens civilrättsliga och ämbetsutövningen av kyrkans kanoniska rätt.

Låt oss, med denna bakgrund, titta på det som blivit känt om det aktuella fallet. En präst i Stockholms katolska stift blev 2022 ålagd att avstå från att arbeta med barn och unga. Skälet var uppgifter att prästen emotionellt utnyttjat en person i sin närhet sedan denne var minderårig. Prästen ansågs, enligt stiftet, ha en ”tendens att binda yngre personer emotionellt till sig”. Vad detta exakt syftar på är svårt att avgöra, men relationen mellan präster och unga personer är naturligtvis en oerhört känslig sak i den katolska kyrkan – även om det här inte handlar om några övergrepp.

Efter två år meddelade stiftet att man ansåg att prästen inte följt denna uppmaning fullt ut. Till SVT sa Björn Håkonsson, barnskyddsombud i Katolska kyrkan, så här hösten 2024:

– De riktlinjer som givits har inte respekterats och det har fått bägaren att rinna över, som vill vara tydlig med att anklagelserna inte handlar om sexuella övergrepp.

Därför suspenderades prästen den 10 november 2024 av kardinal Anders Arborelius. Denna suspension är kyrkorättslig och innebär att prästen inte får fira mässan offentligt, höra bikt, viga, döpa eller smörja sjuka – han får bara fira privata mässor.

Dagens etta på webben igår

Prästen verkar emellertid ha ansett att stiftets agerande i praktiken var ett avskedande – och dessutom ett olagligt sådant, det vill säga att det stred mot civilrätten. Han hävdade att han följt den rehabiliteringsplan som fanns och hade ett psykologutlåtande som stödde honom. Därför tog han det katolska stiftet till domstol, i syfte att få sitt fall prövat civilrättsligt.

Tingsrätten prövade aldrig själva sakfrågan (om stiftet hade rätt eller fel) eftersom stiftet gick med på prästens krav. De erkände att avskedandet skulle ogiltigförklaras och gick med på att betala ett skadestånd på 240 000 kronor. Det betyder att prästen vann i tingsrätten, eftersom stiftet accepterade hans linje.

Men det betyder inte att prästen åter kan börja verka som präst i kyrklig mening, eftersom utövandet av ämbetet regleras av den kanoniska rätten. Stiftet står fortfarande fast vid sin kyrkorättsliga bedömning, trots att de gick med på prästens krav. Det kan ha funnits andra skäl till att man ville undvika en civilrättslig process. Kanske ville man bevara sekretessen för de inblandade, och undvika att pastoralt känslig information i ärendet blev offentlig. Eller så insåg man att de religiösa skäl man har för suspenderingen inte var hållbara i en civilrättslig process – men ändock giltiga ur ett kanoniskt perspektiv. Vi vet helt enkelt inte, men så här skriver Stockholms katolska stift på sin hemsida:

“Vi vill dock lyfta fram att vi i domstolen inte har medgett något av det som den aktuella prästen påstår i sak i sin stämningsansökan.”

Till de civilrättsliga förutsättningarna hör att arbetsgivaren, efter att domstolen meddelat sitt beslut, kan vägra att rätta sig efter en dom som ogiltigförklarar ett avskedande. Detta är alltså inget lagbrott eftersom lagen medger det – men då måste arbetsgivaren betala skadestånd när anställningen upplöses. Så här står det i Lagen om anställningsskydd, 39 §:

“Om en arbetsgivare inte rättar sig efter en dom som innebär att ett avskedande eller en uppsägning ska förklaras ogiltig, ska anställningsförhållandet anses som upplöst. Arbetsgivaren ska i sådant fall betala skadestånd till arbetstagaren för den kränkning som avslutandet av anställningen innebär.”

Det är vad stiften gjort. Prästen får närmare en kvarts miljon – han blev alltså vad man brukar beskriva som utköpt – och sades sedan upp. Prästens anställning upphörde den 2 juli.

Nu är prästen alltså både avskedad och suspenderad. Det visar att det kyrkorättsliga beslutet, som stiftet och kardinal Anders Arborelius fattat, var vägledande för kyrkan. (Hade det varit omvänt så hade man omintetgjort den kanoniska suspenderingen efter att man förlorat i domstol.) Suspenderingen prövas över huvud taget inte av svensk domstol, utan det är biskopen som har ansvar för prästerna i sitt stift. En präst som förlorar sin biskops förtroende kan inte fungera vidare i sitt ämbete.

Den enda möjliga vägen för prästen att ändra på detta är att vända till dikasteriet för klerus i Rom. Det är direkt underställt påven – men där sitter också Arborelius som en av ledamöterna. Detta har prästen också gjort, men utifrån vad docent Tobias Hägerland säger till SVT verkar det tveksamt om de tar upp fall som det här. Prästen har emellertid hänvisat till vad han menar är felaktigheter i hur hans ärende hanterats också kyrkorättsligt – till exempel att han inte fått någon varning innan suspensionen utdelades.

Bakom detta ärende anar man en rad personliga tragedier, där man inte kan göra annat än be och hoppas på en väg till försoning och helande för de inblandade. Men principiellt är det samtidigt viktigt att lära sig av.

För fallet sätter ljus på kyrkors möjligheter att organisera sig utifrån sina egna normer och traditioner, i en modern rättstat med en detaljerad arbetsrätt. Här finns likheter med processen kring den tidigare pingstledaren Daniel Alms. I båda fallen handlar det om en religiös ledare som inte längre har sin kyrkas förtroende, men som väljer att ta sitt ärende till domstol eftersom de ifrågasätter processen inom sin egen kyrka.

I Alms fall dömde rätten till Västerås pingstförsamlings fördel, medan domstolen i detta fall gick prästens linje. Men i båda fall är processerna en följd av att kyrkor lyder under två jurisdiktioner: en “världslig” och en “andlig.” Vad händer när de krockar? I den katolska kyrkan är kyrkorätten tydlig kodifierad och det finns i de flesta fall rutiner för hur man ska göra när något sådant sker. I Svenska kyrkan löser man regelmässigt den här typen av ärenden med utköp. Frikyrkorna har hittills haft färre fall av det här slaget, och här är rutinerna oklara.

Vad skulle till exempel hänt om Alm vunnit i domstolen – hade han haft rätt att få tillbaka sin tjänst, eller vad skulle församlingen gjort? Pingströrelsen skulle behöva klargöra detta i sin egen organisation, och se till att man skriver anställningsavtal med sina pastorer som på ett så tydligt sätt som möjligt klargör också de “andliga” förutsättningar som gäller för tjänsten.

Här kunde de kan hämta information från katolska jurister, som är vana att hantera dubbla juridiska system. En annan person värd som vore värd att kolla med är den katolske prästens advokat, Andreas Stenkar Karlgren. Han är en av få jurister som verkar behärska kanonisk rätt i Sverige, och han har varit inblandad i en rad fall – bland annat har han hjälpt Rune Imberg att få rätt mot Göteborgs stift.

Om han lyckas rå på Vatikanen får framtiden utvisa.