Tack för i år!
Vit Rök summerar året efter en miljon besök under 2025 – och spanar mot 2026
Någon dag efter påve Franciskus begravning sprang jag på Daniel Suhonen. Han hade sett något jag skrivit om det stundande påvevalet och utbrast: “Jag vill läsa mer om påven! Du borde starta en substack. Och du borde kalla den ‘Vit Rök’!”
Sagt och gjort.
Det var tänkt som något högst tillfälligt. Vit Rök var ursprungligen ett sätt att förbereda mig för resan till Rom för konklaven, och sedan bidra med lite extra uppdateringar förutom det jag skrev i Expressen.
“Vit rök är en tillfällig Substack som följer konklaven 2025, det vill säga valet av en av världens mäktigaste andliga och politiska ledare”, skrev jag i den allra första posten.
Men att skriva om vad jag för tillfället tyckte var intressant i den religiösa världen, utan att ta hänsyn till hur många som skulle läsa det, det var helt enkelt för roligt.
Gensvaret var också enormt. När konklaven var över var ni 1000 som följde – i dag närmar Vit Rök sig 7000 prenumeranter. Ofta är ni många fler som läser: Sedan starten har Vit Rök haft smått svindlande en miljon sidvisningar. Jag vet att vissa öppnar mailet utan att läsa – men ändå!
Flera har också valt att bli betalande prenumeranter, vilket jag är väldigt tacksam för. Det gör att jag kan fortsätta avsätta tid för det här under 2026.
Mellandagarna är en tid för att summera, och när jag tittar tillbaka Vit Röks första år (som egentligen var ett halvår) är det några saker som sticker ut.
Det första är de tillfällen då jag haft möjlighet att snabbt kunna skriva om stora händelser, inte bara för att rapportera, såklart – det gör tidningarna – men för att bidra med kontext, sammanhang och analys.
Efter Charlie Kirks tragiska bortgång skrev jag om hans teologi i vad som blev årets mest lästa text på Vit Rök – och en text som sedan också publicerades i olika versioner i Norge, Danmark samt på Expressen.
En annan sak som jag kvickt kunde kommentera är resultatet i kyrkovalet. Journalistik rymmer ju ett mått av tävlan, därför kan jag inte låta bli att påpeka att Vit Röks analys kom ut före både Dagen och Kyrkans Tidning.
Charlie Kirks kristendom
Den konservativa debattören och influencern Charlie Kirk mördades förra veckan, i ett dåd som hotar att slita sönder ett redan polariserat USA ännu mer. Kirk var en debattör som inte gömde sig bakom tangentbordet, utan sökte möten och samtal.
Vit Rök har också fått vara med och väcka debatt i en rad frågor under året. Min text om de politiska partiernas dominans i Svenska kyrkan delades av Visby stifts biskop Erik Eckerdal, och fick kritik av Wanja Lundby-Wedin. Det ledde till en rad debatter i andra medier.
Rapporten om de ökade inträdena i Svenska kyrkan under 2025 plockades upp av flera tidningar och var en del av debatten om sekularisering eller inte under hösten.
Men det har också varit roligt att se att mindre och “smalare” teman väckt ett så stort intresse hos många. Jag hade till exempel aldrig vänta mig att texten om Joakim Hagerius väg till prästämbetet – och den ekumeniska överenskommelsen mellan Svenska kyrkan och Missionskyrkan – skulle bli en av årets mest lästa!
Texterna om den suspenderade katolska prästen och intervjun med hans advokat Andreas Stenkar Karlgren lästes också av väldigt många. Frågan om männen och kyrkan väckte stort intresse, liksom diskussionen om ALT och Lena-Sofia Tiemeyer.
En personlig favorit är besöken i de kyrkohistoriska arkiven under sommaren, en serie som också uppskattades av många. Till exempel texten om Tomas Sjödins kritik av Karisma Center. Fler texter av det här slaget kommer under året.
Flera texter har också plockats upp av journalister och blivit del av nyhetsflödet – inte för att jag tagit upp ämnet, men för att journalister som sökt information läst och bett om ytterligare kommentarer. Så var det med texten “Hur mycket HBTQ-diskriminering tål svenska staten?”, om de nya reglerna för statsbidrag till trossamfund, som jag fick kommentera i P1 och för ETC.
Samma sak med artikeln “Ignorerar media ett folkmord på kristna i Nigeria?”, som SVT:s Utrikesbyrån läste och bjöd in mig till deras program.
Andra höjdpunkter för egen del var intervju – och glassen! – med Anders Arborelius inför konklaven, mötet med kulturministern Parisa Liljestrand i kyrkan i Vallentuna där hon vuxit upp och så givetvis nomineringen till Stora Journalistpriset – där Vit Rök nämndes på ett särskilt sätt.
När jag tittar på medielandskapet i dag framträder en motsägelsefull bild. Å ena sidan för algoritmerna oss mot det som redan är stort – och medierna tvingas hänga på, om de ska ha någon chans att behålla sin publik. Donald Trump, skandaler kring kändisar eller virala trender dominerar medan det blir allt mindre plats för annat.
(Medan jag skriver detta dyker statsvetarprofessorn Marie Demkers nyårsbetraktelse upp i mitt flöde, och hon gör samma analys: “Måste vi ägna timmar av vårt gemensamma medieutrymme åt att prata om en s k influencers eventuella barndomstrauman eller varje imbecilt uttalande från clownen i Vita huset?”)
Å andra sidan erbjuder poddar och plattformar som Substack möjlighet till nischade fördjupningar av hög kvalitet. Deras räckvidd kan inte mäta sig med det korta videoformatet på till exempel TikTok – men de finns.
Detta gör att vi har ett landskap där “det stora” tar mycket plats, samtidigt som den som söker kan finna mycket annat.
Men storleken är inte allt, utan skrivande kräver också energi. Här uppfattar jag att de stora, etablierade plattformarna har sitt största problem nu, särskilt sedan Twitter dog som debattforum. Många skribenter jag talar med upplever skrivandet som att skicka flaskpost: Man kastar ut en text i offentligheten, men ingenting kommer tillbaka. Inga kommentarer, respons eller kritik. Det är bara tyst.
Så är det inte med de smalare formaten. Här är läsarna färre, men betydligt mer engagerade. Därför är energin högre här! Jag är väldigt tacksam till er som bidrar med kommentarer och reflektioner.
Det som sker i religionernas världar utspelar sig oftast vid sidan om strålkastarljuset. Men när jag går igenom till exempel Dagens Nyheters kultursidas årskönika kan jag konstatera att mycket ändå tagit sig upp i riksmedierna: Mariann Edgar Budde, Hilma av Klints mystika målningar, påvevalet, drömmen om evigt liv (longevity-rörelsen), Christer Hugo, kyrktrenden och den katolska popstjärnan Rosalía.
Det finns inga tecken på att det här kommer att avta, utan religionerna lär fortsätta spela en avgörande roll i politik och kultur under 2026. Men eftersom den svenska religionsbevakningen är så eftersatt – glöm aldrig nedläggningen av Människor & Tro – kommer det ta media med överraskning varje gång.
Det är ett skäl till att Vit Rök finns: för att bidra med kunskap och analyser kring tro och kyrka i ett land präglat av svår religionsanalfabetism.
Men för att vi ska gå något mer förberedda in i det nya året kommer här tre förutsägelser inför året som ligger framför:
Den politiska vänstern inser att den har mycket att hämta i de heliga skrifterna – särskilt om de citerar Jesus – och utmanar den kristna högerns religiösa tolkningsföreträde. Det här har redan börjat märkas i USA, där den demokratiske Texas-politikern James Talarico pumpar ut virala klipp om vad Jesus skulle ha tyckt om Trumps politik. Och i Sverige gjorde vänsterpartiets Nooshi Dadgostar ett liknande utspel under julhelgen. Räkna med mer av den varan under 2026 – både i det amerikanska mellanårsvalet och det svenska riksdagsvalet.
Kyrkoledarval: Pingströrelsen väljer inte en kvinna till högsta ledare (men däremot till vice föreståndare) när de samlas för att välja en ny ledare i maj. Biskopen i Trondheim, Erik Varden, efterträder Anders Arborlius som biskop i Stockholms stift. Därmed berikas den svenska offentligheten av en katolik med en intellektuell skärpa som vi inte haft sedan Gunnel Vallquists glansdagar.
Techjättarna i Silicon Valley börjar anställa teologer för att svara på de existentiella frågor som AI och den allt mer avancerade teknologin ställer dem inför: kan man digitalisera själen? Är molnet Gud? Har Peter Thiel rätt i att Greta Thunberg är antikrist?
Andra saker jag ser fram emot för 2026 är den nya Bibelöversättningen som kommer i september och att få följa påve Leo nu när han lägger sitt eget schema (hittills har han följt påve Franciskus kalender).
Om jag har en bön och en önskan inför året, så är det att religiös tro ska bidra till fred, avspänning och försoning i flera konflikter – i stället för att vara bränsle för konflikten.
Med det vill jag tacka för att ni läst, följt och stöttat under 2025 – och önska er alla ett gott nytt 2026!
Vit Rök är en Substack om religion och dess påverkan på politik, kultur och samhälle. Den drivs av Joel Halldorf – professor i kyrkohistoria, författare och skribent. Texterna ligger öppna men om du har möjlighet får du gärna stötta arbetet genom att teckna en betald prenumeration till priset av en kopp kaffe i månaden! Och tipsa gärna andra som du tror kan vara intresserade om Vit Rök!
Varmt tack för dina analyser och kommentarer. Tack också för din fina ton i allt du skriver. Tack för att du skriver så kunnigt om min påve Leo XIV.
Gott nytt år önskar Örjan
Tack Joel för din viktigq folkbildningsgärning! Så glad för att dina texter bidrar med djup och bredd och för upp kristendomen i det offentliga samtalet på ett sätt jag inte upplevt i min livstid. Ser fram emot vidare läsning! Gott nytt år!