Hur ska man svara när populister använder kristendomen?

Räcker det med att hänvisa till Bibeln?

När Sverigedemokraterna använder kristendomen som tillhygge för sina politiska förslag, brukar sekulariserade ledarskribenter svara: “Men var i Bibeln står det skrivet?” Eller: “Vad hände med Jesus ord om att älska sin nästa?”

Det är inte dåliga argument. Men alla som kan sin Bibel vet att det står väldigt mycket i den boken, och man kan plocka verser lite hur som helst för att snickra ihop något som liknar ett “bibelstöd”. Jag brukar därför hellre hänvisa till majoritetspositionen i kristenheten: Hur Bibeln tolkas av de flesta kristna.

Det klargör att kristendomen – precis som alla religioner – är en levande tradition som bygger på att texter tolkas och levs. Dessutom blir det tydligt att högerpopulister ofta argumenterar utifrån en kristendom som ingen – inte heller de själva – lever efter. Deras ledarskap och väljare hör trots allt till de mest sekulariserade av alla.

Men det är förstås inte en vattentät argumentation. Det händer ju ibland att majoriteten går vilse! Men i de flesta centrala frågor upptäcker man en anmärkningsvärd konsensus. Det finns väldigt få kyrkor som inte talar om global solidaritet, vikten av att vårda naturen, religionsfrihetens betydelse och skydd för de mest utsatta. Påvar, ärkebiskopar och de flesta sansade pastorer tycker påfallande lika i många frågor.

Vi överdriver ibland hur spretig kristenheten är. Visst finns det randrörelser som har annorlunda uppfattningar – och de är tidvis rätt högljudda. Men huvudfåran är stor.

Detta sätt att argumentera har fördelen att det också kan användas när man debatterar de politiska konsekvenserna av andra religioner. Jag skulle vara rätt obekväm med att försöka slå fast hur Koranen egentligen ska tolkas – men om någon påstår att “islam stöder terrorism” är det enkelt att påpeka att det knappast är majoritetspositionen inom islam.

Under våren har byggandet av en moské i Linköping debatterats i lokalpolitiken. När en av SD-politikerna påstod att det inte borde tillåtas för att “Sverige är ett kristet land” svarade jag så här i Corren:

”I grund och botten är Sverige ett kristet land. Vi vill inte ha en jättemoské i vår kommun.” Det säger Sverigedemokraternas gruppledare i Linköping, Chris Dahlqvist, till Corren (7/5) om planerna att bygga en moské i staden.

Att svenska politiker använder kristendomen som argument har inte varit regel de senaste femtio åren. Men det börjar bli allt vanligare – särskilt från SD-håll. Sverigedemokraterna talar gärna och ofta om Sverige som ett kristet land, och att detta bör få vissa politiska konsekvenser.

Det är, av två skäl, lite märkligt.

För det första visar undersökningar att SD:s väljare i regel är mer sekulariserade än genomsnittssvensken. För det andra skiljer sig Sverigedemokraternas syn på kristendomen väsentligt från vad påvar, ärkebiskopar, pastorer och andra kyrkliga företrädare brukar ge uttryck för.

Här kan man läsa hela texten! (Den ligger öppen) Och här har jag skrivit en lite längre text om högerpopulism och kristendomen i Expressen.