Varför beter sig Pingströrelsens ledning som trumpister?
Man talar om att göra upp med tystnadskulturen, men det verkar gå sådär...
En av de första saker Donald Trump gjorde när han kom till makten var att själv välja vilka medier som fick rapportera från Vita husets presskonferenser. Tidigt kom beskedet att The Associated Press utestängdes, eftersom deras rapportering inte föll Trump i smaken. Det problematiska i denna typ av selektering påpekades av en rad reportrar: “In free countries, like the United States is, leaders don't get to pick who covers them day in and day out,” invände till exempel Politicos reporter Eugene Daniels.
I dag berättade Hemmets Vän att Pingströrelsens ledning inte ger tidningens reportrar tillträde till samfundets årsmöte. I ett internt mail som gick ut i till rörelsens pastorer efter pastorskonferensen i vintras skriver Pelle Hörnmark och Richard Svensson att de ska vara “mer noggranna en annan gång både vad gäller besökare och press”. Eftersom det interna mailet i övrigt handlar om Runar Søgaards kontroversiella närvaro på Pingst Pastor – som Hemmets Vän skrev om då – är det svårt att inte dra slutsatsen att Hemmets Vän “straffas” för sin rapportering.
Det intrycket förstärks av att Pingströrelsens media-embargo inte gäller all kristen press: “Har landat i att Dagen blir den blir den kristna tidning som har access till Rådslaget i år”, skriver Richard Svensson till Hemmets Vän kort, som om detta vore ett normalt beteende.
“Har landat i att Dagen blir den blir den kristna tidning som har access till Rådslaget i år”
Men det är inte normalt, utan tvärtom helt bisarrt. Pingströrelsen är, som Marcus Pollack konstaterar i Hemmets Vän, en stor folkrörelse som hanterar mycket pengar – både statliga bidrag och enskildas gåvor – och som dessutom har en stor påverkan på enskilda människors liv. Rådsmötet är den plats där man beslutar om inriktning för framtiden, och det borde vara både självklart och välkommet att intresserade tidningar är på plats.
Särskilt illa blir detta i ljuset av den ledarkris Pingströrelsens står mitt uppe i. När man möttes till samtal om detta i april talade bland andra pingstpastorn Christian Mölk om vikten av att man gör upp med sin tystnadskultur. Så här sammanfattar han på Facebook den resa som han menar att rörelsen behöver göra:
“Finns det en tystnadskultur inom Pingst? Ja, jag har själv stött på den. Men jag tror också att den håller på att krackelera. Vi behöver lite mer ryggrad. Våga tala när något skaver.”
Pingströrelsen har, som jag skrev i Expressen för en tid sedan en “mer än hundraårig historia av att sopa problem under mattan, runda obekväma sanningar och negligera berättelser om maktmissbruk.” De senaste årens ledarskris har gett Pingströrelsen en chans att vända blad och börja föra mer öppna samtal. En del i det är att man börjar betrakta medierna – inklusive deras kritiska frågor – som en gåva snarare än ett hot. Att man ser dem Men beskedet nu tyder på att man inte är intresserad av att slå in på en sådan väg – ja, att man inte förstår vad ett fritt samtalsklimat egentligen betyder, utan tar sig rätt att censurera och bestraffa dem som inte faller in i ledet.
Pingströrelsens beslut sätter för övrigt också Dagen i en märklig situation, vilket chefredaktör Felicia Ferreira själv konstaterar i en ledartext nu ikväll. Intrycket riskerar ju, som hon är inne på, bli att Dagen blir inbjudna för att man “lydiga” och inte skriver kritiskt. Man förstår om redaktionen ställer sig frågan om man kan skicka en journalist när Pingströrelsens skapar den här typen av förutsättningar.
Besynnerligt detta. Ska bli intressant att se ett svar på din fråga.