Vad står det om kyrkan i SD:s Vitbok?
Så skiljer sig Sverigedemokraterna från andra högerpopulistiska partier
Den mest omtalade händelsen i Amedalen förra veckan var Jimmie Åkessons ursäkt till Sveriges judar. Den var något för historieböckerna, men mötte också en del kritik – vilket jag kommenterade på Instagram. Kontexten för ursäkten var publikationen av Sverigedemokraternas vitbok. Alltså den redogörelse av partiets historia åren 1988–2010 som idéhistorikern Tony Gustafsson genomfört på uppdrag av partiledningen.
Det är en tuff granskning som inte väjer för mörkret i partiets historia – och enligt ryktena vid Almedalens mingel var alla i partiet missnöjda. Ingen utom Jimmie Åkessons ville ens ha boken till att börja med, och när den väl kom ut blev kritikerna än mer frustrerade. Om det låg nån sanning i dessa rykten är oklart, men det är olikt SD att göra något som media och andra partier kräver av dem.
Men nu var det gjort och under Almedalen kom boken ut.
Fast det är en sanning med modifikation. För det blev ingen allmän publicering, utan boken trycktes i ynka hundra exemplar som delades ut till vissa personer. Hörde man inte till dem hade man ingen chans att få tag på ett exemplar. Men eftersom vi lever på 2020-talet dröjde det inte länge förrän någon la upp en pdf. av boken på nätet!
Det innebär också att den är sökbar. Jag har inte haft tid att läsa alla 800 sidorna, men jag har sökt igenom vitboken efter allt som handlar om kristendom och kyrka. Jag har sökt på följande termer: kristendom (inklusive kristna, kristet och krist), kyrka, Svenska kyrkan, kyrkor, frikyrka, Jesus, Bibel, biblisk.
Vad kommer upp? Det korta svaret är: Inte mycket. Vilket förstärker intrycket av att Sverigedemokraterna är en ganska sekulär organisation – också i jämförelse med andra partier i den europeiska, högerpopulistiska familjen. En undersökning som var helt inriktad på hur partiet knutit an till kristendom och kyrka skulle säkert hitta mer, men avsaknaden av referenser till kyrka och kristendom på dessa 800 sidor är ändå talande.
Som en illustration: Ordet “kristendom” får en träff i hela boken, medan “islam” får 19 – och varianter på islam 49 träffar.
Ur religiös synvinkel kan den högernationalistiska rörelsen delas in i tre grenar, med tre olika uppfattningar om Sveriges eller “västerlandets” grundläggande identitet. Den första menar att upplysning och sekularism är centrum, den andra hyllar vikingar och asatro medan den tredje säger att väst formats av kristet arv och kristna värderingar (vilket inte betyder att alla som säger att kristendomen haft en stark kulturell påverkan på väst är högerpopulister, det är en viktig distinktion att göra).
I Sverigedemokraterna har de två första varit starkare än den tredje, särskilt fram till 2010. Såväl partiledningen som dess väljare är tämligen sekulariserade, vilket också märks i vitbokens tystnad kring kristendom och kyrka. När orden dyker upp är det oftast i förbifarten – som när partiet bjuder in till en demonstration som samlas vid en kyrka.
Det finns emellertid två tillfällen då kristendomen spelar en lite större roll i vitboken. Det första handlar om banden till den så kallade counterjihadistiska rörelsen, som vissa i partiet började knyta an till omkring 2007. Det är en konspirationsteori som går ut på att islam håller på att ta över väst och att det därför är nödvändigt med en motoffensiv (“counter-jihad”) för att möta hotet.
Gustafsson beskriver denna rörelse bra – han framstår utifrån mina stickprov som en kapabel historiker – och eftersom detta är en Substack där ingen redaktör suckar över antalet tecken får ni citatet i dess helhet:
Den counterjihadistiska rörelsen spände över ett vitt fält.Den inkluderande alltifrån kritiker av islam som religion och försvarare av västerländska fri- och rättigheter till konspiratoriska antiislamska och antimuslimska aktivister, varav vissa var våldsförespråkande.
Ett framträdande drag inom counterjihadismen var att islam inte bara uppfattades som en religion, utan som en ideologi som utgjorde ett existentiellt hot mot västvärlden. Detta hot handlade inte enbart om det som uppfattades vara oförenligheten mellan två civilisationer. Muslimerna i västvärlden utgjorde ett hot både i demografisk mening och som ett slags femtekolonnare. Ibland artikulerades ”islamiseringen” som den senaste fasen i ett civilisationskrig mellan islam och det kristna Västerlandet som hade pågått i 1400 år, och där målet var upprättandet av ett kalifat i Europa.
Inte sällan artikulerades ”islamiseringen” såsom en konspiration, exempelvis av den i counterjihadistiska sammanhang inflytelserika författaren Bat Ye’or och hennes idéer om ”Eurabia”. I Ye’ors tappning var den muslimska invandringen till och ”islamiseringen” av Europa – det vill säga etableringen av ett ”Eurabia” – resultatet av att Europeiska unionen under inflytande av franska eliter sedan 1960-talet medvetet och systematiskt förrått Europa i utbyte mot billig olja från arabländerna Dessa idéer – kring ”islamisering”, Eurabia och civilisationskrig – hade introducerats i Sverigedemokraterna under de föregående åren, främst genom artiklar och recensioner i SD-Kuriren
Det internationella engagemanget på detta område kom dock att successivt växa fram med början våren 2007. Som kommer att framgå var denna utveckling i stor utsträckning knuten till bröderna Kent och Ted Ekeroths engagemang i Sverigedemokraterna.
Det är ingen tillfällighet att kristendomen dyker upp just här. Det speglar det faktum att för Sverigedemokraterna är den kristna tron framför allt en motidentitet. Man är inte intresserade av tron för dess egen skull, utan för att den kan användas som ett slagträ mot islam.
Det är ingen tillfällighet att kristendomen dyker upp just här. Det speglar det faktum att för Sverigedemokraterna är den kristna tron framför allt en motidentitet.
Det andra tillfället då kyrkan nämns lite mer ingående är i anslutning till kyrkopolitiken, som var en viktig väg för SD till politisk makt. Där brann man särskilt för en lite udda fråga, nämligen att psalmen “Fädernas kyrka” skulle komma tillbaka in i ssalmboken. Gustafsson återkommer till detta vid två tillfällen i vitboken. Först här:
Det krävdes inte särskilt mycket för att kvalificera sig som förrädare i Sverigedemokraternas ögon. Det ”rent folkförrädiska beslutet” att ta bort psalmen ”Fädernas kyrka” ur den nya psalmboken 1986 gjorde att Kyrkorådet sällade sig till denna skara
Sedan här:
Om man betraktar den musik som i övrigt omnämndes i Sverigedemokraternas publikationer ges intrycket att partiet mest var intresserat av musik som kunde sägas ingå i det svenska kulturarvet. Här återfanns såväl folkmusik som kyrkomusik. ]…] Ett exempel på det senare är att Sverigedemokraterna regelbundet återkom till J.A. Eklunds psalm ”Fädernas kyrka”. Denna hade utgått ur den svenska psalmboken 1986, ett beslut som partiet fann högst upprörande och önskade skulle upphävas.
Här återkommer den instrumentella synen på kristendomen. Kyrkans roll i Sverigedemokraternas projekt är att vara ett kitt för den nationella identiteten. Så sent som 2022 motionerade partiet för att “Fädernas kyrka” skulle återinföras i psalmboken för att Svenska kyrkan skulle “orientera sig tillbaka till sin nationella och folkkyrkliga identitet”. Att kyrkans identitet inte är “nationell” utan kristen verkar inte försväva partiet.
Vitboken speglar ett välbekant mönster när det gäller Sverigedemokraternas och kyrkan: Partiet bryr sig ganska lite om innehållet, däremot är man intresserade av att använda kristendomen – antingen som slagträ mot islam, eller som ett kitt för den nationella identiteten.