"Låt min son bli en hämnd mot detta"

Stanley Sjöberg in memoriam

En ung Stanley Sjöberg tillsammans med Lewi Pethrus

Idag kom budet att Stanley Sjöberg har somnat in. Han var färgstark, originell och något så ovanligt som en väldigt självständig pingstpastor i sin generation. Jag har ett tidigt minne från när vi besökte Citykyrkan, församlingen som han ledde i Stockholm. Jag kan inte ha varit mer än 9 år gammal, men jag tyckte att han var en fantastisk predikant!

Sedan träffade jag honom med jämna mellanrum under åren, och hösten 2003 satt vi ner för en längre intervju som jag spelade in och transkriberade. Egentligen handlade vårt samtal om Algot Niklasson och förnyelseväckelsen, som jag skrev en uppsats om, men vi kom även in på andra saker. Bland annat berättade han om relationen mellan sin far och Lewi Pethrus. Här finns en fantastisk historia som jag aldrig tidigare haft tillfälle att återge.

Stanley Sjöberg föddes i Brooklyn, New York, år 1936 och skälet till att hans nedkomst skedde där var att hans pappa, Tage Sjöberg, var pastor i den svensk-amerikanska pingstförsamlingen i staden. Den som ordnat det var Lewi Pethrus. De två hade varit medarbetare i Filadelfia Stockholm, men Pethrus ville bli av med Tage eftersom han hade svårt att rätta in sig i ledet. Han var inte direkt konfrontativ, utan ganska stillsam, men tog liksom inte order från någon. Till slut hittade Pethrus en lösning: Han ordnade så att Tage blev kallad till New York – men utan att säga något till honom.

Så här berättade Stanley:

En gång blev min far ordentlig avvisad, det var när han var medarbetare i Filadelfia. Lewi Pethrus ville inte ha honom kvar, för han upplevde att han var för stark. Då ordnade Pethrus att man kallade min far till New York. En dag kommer min far förvånad in på Lewi Pethrus rum och säger “Kan du tänka dig att jag har fått en kallelse från New York.” Och då säger Lewi Pethrus andäktigt: "Oj, det var väl otroligt… Men det ska du väl ta?” Sedan, när min far väl kom till New York, fick han höra att det var arrangerat. [skratt] Då bad han till Gud och sa: “Gode Gud, ge mig en son – och låt honom bli en hämnd mot detta.” Och så föddes jag! [skratt] Så jag har lite dåliga gener, och jag har ju varit en lite besvärlig gossen Ruda.

Det är en berättelse som säger mycket om många saker: Lewi Pethrus maktspel, pingströrelsens spiritualitet och far och son Sjöberg. Det som ger den en extra krydda är att Tage någon gång måste ha berättat den för sin son! Och man måste, som Stanley själv är inne på, säga att Tage blev bönhörd. Stanley fortsatte i sin fars fotspår – ja, han var nog vildare. Han kritiserade pingströrelsen offentligt, sa sin hjärtas mening och ledde Citykyrkan i Stockholm – en församling som Pethrus betraktade som ett “konkurrensföretag”. Han gjorde allt detta trots att han mycket väl visste vad det kunde leda till.

Om repressalierna mot de som var för frispråkiga talade vi också. Stanley berättade om en händelse på expeditionen i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, under den period då Willlis Säwe var föreståndare.

Jag kommer ihåg, det var ju i början av 60-talet, när Willis Säwe kom in på expeditionen och sa att “Sätt upp [pingstpastorn] Holger Sjögreen på svarta listan. Jag vill inte se hans namn någonstans.” Det var på tidningen Evangelii Härold. Och en dag när tidningen Dagen hade styrelsemöte sa [två pingstpastorer] så här: "Vi vill föreslå från våra församlingars äldstekårer, att Stanely Sjöbergs namn inte ska få förekomma vare sig i nyhetsartiklar, annonser eller på något annat sätt i Dagen. Han ska isoleras."

Sjöberg själv tog sig igenom censuren på ett listigt sätt en gång när han skulle annonsera den norska predikanten Aril Edvardsen, som var svartlistad i Dagen. Sjöberg skickade in annonsen med Edvardsens namn skrivet baklänges, och på så sätt passerade den!

Det finns mycket mer att säga om Stanley Sjöberg, och det gör de som kände honom och följde honom närmare – till exempel i intervjuer och reportage på tidningen Dagen i dag. Men detta är en viktig pusselbit, tycker jag. Och när nu pingströrelsen möts för sitt Rådslag i Stockholm nästa vecka, då man bland annat ska välja ny (eller nygammal?) föreståndare, borde man hedra Stanley minne genom att ägna en tanke åt sådant som makt och tystnadkultur i rörelsen.