Kulturkrigarnas kandidat!

Därför mobiliserar den digitala högern kring kardinal Robert Sarah

Om man använder sociala medier som sin främsta källa till påvevalet finns det en kandidat man omöjligen kan undvika: kardinal Robert Sarah från Guinea i Västafrika. Som The Daily Telegraph och The Catholic Herald har noterat pågår en kampanj till hans förmån på konservativa och nationalistiska konton med stor räckvidd..

“The more I read, the more I like” skriver Nick Sortor (känd från Fox News och Tucker Carlsons program) på plattformen X, i ett inlägg där Sarahs oro över Europas “förlust av rötter” kopplas till massmigration och mångkulturalism. I dessa kretsar ses han som den perfekta kandidaten: “Cardinal Sarah would be the anti-DEI pope.”

Att Sarah har traditionalistiska uppfattningar i frågor som sexualetik och liturgi råder det inget tvivel om. Men hur ser hans teologiska världsbild egentligen ut? Enligt honom själv är intervjuboken The Day is Now Far Spent hans viktigaste verk. Den publicerades 2019 och ger en god inblick i hans syn på kyrkan och världen.

Det första som slår en är hur Sarah beskriver kyrkans kris. Han utgår från övergreppskandalerna: “How can we tolerate the fact that predators have entered among us, into our ranks?” Att detta är ett problem håller nog alla med om – men vad är det, enligt Sarah, ett symptom på? Hans svar är att skandalerna springer ur en moralisk och andlig förvirring inom kyrkan. Det skapar tvivel och osäkerhet bland de fromma, och när bönens låga falnar får predatorerna fritt spelrum mörkret: “Relativism is the mask of Judas disguised as an intellectual”, skriver Sarah och fortsätter längre fram:

It wounds me to see so many pastors selling off Catholic doctrine and sowing division among the faithful. We owe the Christian people clear, firm, stable teaching. How can we accept bishops’ conferences that contradict each other? Where confusion reigns, God cannot dwell!

Mot denna förvirring ställer Sarahs en vision av kyrkan som tydlig, omutlig och stabil. En klippa i postmodernismens stormiga hav! Och han är inte ensam om den längtan, utan det finns katoliker som frågar efter något sådant. Till exempel New York Times kolumnist Ross Douthat, som varit kritisk mot Franciskus eftersom han menat att påvens reformagenda skapat osäkerhet och gjort kyrkan mindre stadig.

Det finns en spänning mellan Franciskus och kardinal Sarahs visioner av vad kyrkan ska vara i vår tid. Sarahs ideal är det orubbliga, medan Franciskus framhåller det pastorala – och flexibla. Kyrkan ska gå ut och möta människor där de är, betonade påven. Vara ett fältsjukhus för de sårade, för att använda hans favoritbild. Rigiditet förhindrar detta möte. Att ta kristendomen i den riktningen är att förvandla den till ideologi; detta var en frestelse som Franciskus ständigt varnade för:

The faith becomes ideology and ideology frightens, ideology chases away the people, distances, distances the people and distances of the Church of the people. But it is a serious illness, this of ideological Christians. It is an illness, but it is not new, eh? Already the Apostle John, in his first Letter, spoke of this. Christians who lose the faith and prefer the ideologies. His attitude is: be rigid, moralistic, ethical, but without kindness.

Franciskus var ingen relativist, men däremot en “partikulalist”. Han betonade att principer vägleder, men att de aldrig kan fånga vår komplexa verklighet. I Amoris Laetitia skriver han: “General rules set forth a good which can never be disregarded or neglected, but in their formulation they cannot provide absolutely for all particular situations.” Ett eko av samma attityd hörs hos den filippinske kandidaten Luis Antonio Tagle, som kallats “Asiens påve Franciskus”: “We have a principle we have to believe in. But the openness comes on pastoral judgments you have to make in concrete situations, because no two cases are alike.”

Detta är nyckelkonflikten mellan Franciskus och hans kritiker. Det handlar inte så mycket om lärans innehåll, som frågan om hur töjbar den kan vara när den möter verkliga människors liv och livsöden.

Några populära memes på kardinal Sarah som nu sprids i sociala medier

Hur är det då med kulturkrigandet? Ett av de mest spridda Sarah-citaten i nationalistiska konton lyder: “As a bishop, it is my duty to warn the West! The barbarians are already inside the city.” Det kommer från en intervju om hans bok The Day is Now Far Spent. Det är värt att påpeka att Sarah – tvärtemot vad bildsättningen i sociala medier försöker göra gällande (se högst upp i denna post) – inte talar om islam när han talar om “barbarerna”. Istället handlar det om den västerländska materialismen, kapitalismen och vetenskapstron. Det är alltså vi som är barbarerna, inte muslimerna!

The barbarians are all those who hate human nature, all those who trample upon the sense of the sacred, all those who do not value life, all those who rebel against God the Creator of man and nature. The West is blinded by science, technology, and the thirst for riches.

I sin bok använder han någon variant av ordet “barbar” ett tjugotal gånger, och det handlar alltid om att sakna andliga och kulturella rötter – vilket knappast islam kan sägas göra. Det Sarah betonar, och det var något som också påve Benedict återkom till, är att en civilisation måste ha ett andlig och moraliskt “hjärta” – utan det kommer en kombination av girighet, egoism och ytlighet göra att den går under. Europas andliga identitet är, betonar Sarah, kristen, och den måste hon återvinna om hon ska överleva. Det skulle också göra henne bättre skickad att ta emot muslimska migranter:

“What has [Europe] offered to the Muslim newcomers except irreligion and barbaric consumerism? How can anyone be surprised when the latter take refuge in Islamist fundamentalism?”

I nästa steg av sin analys kopplar han ändå in islam som ett hot mot Europa. För utan andliga rötter kan Europa inte “stå emot” den muslismska trons inflytande. Det är denna analys – som för tankarna till författaren Michel Houellebecqs bok Underkastelse – som ligger till grund för de Sarah-memes om islam som cirkulerar online (kardinalen verkar inte ha tagit del av den forskning som visar att sekulariseringstakten bland muslimer i Europa är högre än den bland kristna!)

Till återställandet av Europas kristna rötter hör, för Sarah, ett motstånd mot homosexualitet, abort och det som kallas “genusideologi”. Det gör det till en djupt konservativ politisk vision – en där det är oklart vilket mått av frihet för avvikare den egentligen ger? Men analysen är inte unik bland katolska kyrkoledare. Även påve Franciskus kunde kritisera västs “slit-och-släng kultur”, som han menade lider brist på på både rötter och respekt för livet.

Det som gör att Sarah sticker ut är framför allt hans tonalitet: hans retorik är närmast apokalyptisk. Dessutom knyter han sitt budskap till laddade teman som sexualitet, genus, migration, demografi, islam, mångkultur och så vidare. Det är inte svårt att förstå varför han blivit de digitala kulturkrigarnas favorit.

Men bakom alla memes finns alltså en klar teologisk vision – en där kyrkan ska stå i kontrast till en värld som förlorat sitt andliga fäste. Sarah vill inte gå världen till mötes på dess villkor. Han vill erbjuda kyrkan som en fast punkt, en klippa att klättra upp på när den sekulära modernitetens skuta sjunker.

Det är, som sagt, en väldigt annorlunda vision än Franciskus’, som när han skrev sin encyklika Laudato Si inte bara riktade sig till präster, katoliker eller kristna – utan till “alla människor av god vilja.” Franciskus kunde vara kritisk mot kapitalism och materialism, men tonläget var ett helt annat: “denna encyklika välkomnar dialog med alla för att vi tillsammans ska kunna söka vägar till befrielse.” Att vandra tillsammans trots olikheter var centralt i hans pontifikat.

Finns det då någon chans att Sarah blir vald? Nej, troligtvis inte. Trots att han nyligen klättrat i vadslagningslistorna är han inte en realistisk favorit. Men kampanjen för honom kan ändå ha effekt: som en signal till kardinalkollegiet om att det finns ett starkt tryck – även om många av dem som stöttar honom i sociala medier inte hör till den katolska kyrkan – för en mer traditionalistisk kurs. Det kan påverka valet av nästa påve, även om det inte leder till att Robert Sarah själv kliver ut på Peterskyrkans balkong.