Dagens installationsmässa: påven fick en ring men ingen rolig hatt
Leo XIV:s budskap till JD Vance och andra katoliker på plats
Hur mycket papism tål Sverige? Uppenbarligen går det en gräns vid att låta begravning och konklav följas av en direktsändning av påvens installationsmässa. Men när public service sviker sänder världens media – här finns till exempel MSNBC:s sändning, som var bra, och man kan också se mässan på Vatican News hemsida.
Mässan följer ordningen “CELEBRAZIONE EUCARISTICA PER L’INIZIO DEL MINISTERO PETRINO DEL VESCOVO DI ROMA” (“Mässfirande för Roms biskops påbörjande av Petrusämbetet”), och dagens exakta ordning finns här för den som är nyfiken på detaljer.
Installationsmässan är inte längre en kröning – det skedde sista gången år 1963, då påve Paulus VI fick tiaran på sitt huvud. Det är för övrigt den huvudbonaden som gett upphov till uttrycket “Har påven en rolig hatt?” Det korrekta svaret på den frågan är alltså: “Nej, inte nuförtiden!” Påve Paulus själv slutade ha den för att “tiderna förändrats”. Idag ser vi oftast påven i hans vita zucchetto, den enkla (men inte direkt roliga) platta tygmössan. Men ibland, vid högtidliga tillfällen (men inte idag), har påven den något roligare mitran.


Tillbaka till installationsmässan. Gundstrukturen – ordot, eller ordningen – är det vanliga: efter inledningen följer ordets del med bibeltexter och predikan och därefter nattvardsfirande. Men det finns flera inslag som är unika för denna installationsmässa.
Det hela börjar med att påven anländer i popemobilen och hälsar folket. Franciskus stannade som bekant gärna till för att välsigna ett barn eller ta någon i handen men det gjorde inte Leo denna gång.
När han anlänt skedde en viktig sak: Påven gick ner till Petrus grav under basilikan för att be. Peterskyrkan är ju enligt traditionen byggd över Petrus grav och Vatikanen menar att apostelns ben finns där. Så den nye påven ber vid den förste påvens reliker.
De bibeltexter som lästes under “ordets del” kretsade kring aposteln Petrus. De är Apostlagärningarna 4:8–12, 1 Petrusbrevet 5:1–5. 10–11 och Johannesevangeliet 21:15–19.
Efter läsningen överlämnades de påvliga insignierna: fiskarens ring och palliet. Fiskarens ring är gjord i rent guld och försedd med en bild av Petrus med himmelrikets nycklar på framsidan, och runt om den löper fiskaren Petrus nät – en symbol för evangelisation. Den bärs på höger ringfinger och symboliserar påvens roll som Petrus efterträdare. Palliet, en vit ullremsa med röda kors, läggs över påvens axlar och markerar hans uppdrag som herde för hela kyrkan. Dessa placeras i början av gudstjänsten på altaret och överlämnas efter predikan till påven. Det var kardinal Dominique Mamberti som satte på honom palliumet och kardinal Tagle (friend of this substack!) som trär ringen på påvens finger.
Ett fint ögonblick var, tycker jag, när påve Leo – uppenbart rörd – kastade ett öga på ringen som för att påminna sig om att det var på riktigt:


Sedan följde den så kallade lydnadsakten, där tolv representanter från kyrkans olika delar – kardinaler, biskopar, ordensfolk, ett gift par, och barn från olika kontinenter – går fram och hyllar den nye påven.
Därefter följde påvens predikan (Här kan man läsa den). Den var viktig, eftersom den är en chans för påven att sätta tonen för sitt pontifikat. Det som introducerades var inga nyheter för dem som följt med Leo XIV:s första vecka – men fungerade snarare som en sammanfattning, om än med några intressanta inslag.
Påvens kärlek till Augustinus framträdde genom att han börjar med att citera kyrkofaderns mest berömda ord: “Oroligt var mitt hjärta tills det fann ro i dig.” Sedan följden en kommentar till valet av honom som påve:
“I was chosen, without any merit of my own, and now, with fear and trembling, I come to you as a brother, who desires to be the servant of your faith and your joy, walking with you on the path of God’s love, for he wants us all to be united in one family.”
Därefter vävde han samman de teman som präglat i princip alla hans tal hittills: Evangelisation, kärlek och fred. Predikans poäng var att detta inte är olika saker, utan att de hänger samman – evangelisation sker genom kyrkans enhet och kärlek till världen. Här är nyckelavsnitten ur predikan:
“Brothers and sisters, I would like that our first great desire be for a united Church, a sign of unity and communion, which becomes a leaven for a reconciled world. In this our time, we still see too much discord, too many wounds caused by hatred, violence, prejudice, the fear of difference, and an economic paradigm that exploits the Earth’s resources and marginalizes the poorest.
For our part, we want to be a small leaven of unity, communion, and fraternity within the world. We want to say to the world, with humility and joy: Look to Christ! Come closer to him! Welcome his word that enlightens and consoles! Listen to his offer of love and become his one family: in the one Christ, we are one. This is the path to follow together, among ourselves but also with our sister Christian churches, with those who follow other religious paths, with those who are searching for God, with all women and men of good will, in order to build a new world where peace reigns!
This is the missionary spirit that must animate us; not closing ourselves off in our small groups, nor feeling superior to the world. We are called to offer God’s love to everyone, in order to achieve that unity which does not cancel out differences but values the personal history of each person and the social and religious culture of every people.
Brothers and sisters, this is the hour for love! The heart of the Gospel is the love of God that makes us brothers and sisters. With my predecessor Leo XIII, we can ask ourselves today: If this criterion “were to prevail in the world, would not every conflict cease and peace return?” (Rerum Novarum, 21).”
Värt att notera är att påven använde ett starkt ekumeniskt uttryck när han kallar andra kristna för “sister Christian churches”. Han knyter också an till andra religioner och “alla människor av god vilja”. Den katolska kyrkans distinkta uppdrag i världen står, betonar han, inte i kontrast till andras strävan, utan kan ske i harmoni med dem. Han knöt också kärlek och evangelisation till kampen mot fattigdom och miljöförstöring – med udden direkt riktad mot kapitalism: “an economic paradigm that exploits the Earth’s resources and marginalizes the poorest.”
Det är alltid intressant att tänka på vilka som lyssnar till en predikan som detta. Inte bara Roms katoliker, utan också världens mäktiga – inklusive katoliken JD Vance, som var på plats på Petersplatsen. Innan mässan möttes Vance och Vlodomyr Zelensky för första gången sedan bråket i Vita huset, och efter mässan hade Zelensky ett privat möte med påve Leo XIV.


Även den svenska socialministern Jakob Forssmed fick tillfälle och hälsa på påven, och de växlade då, skriver Dagen, några ord om den katolska socialläran (Att det var ämnet torde inte förvåna någon läsare av Vit Rök!)
Mot slutet av mässan sjöngs Regina Caeili, den bön som beds morgon, middag och kväll i hela den katolska världen under påsktiden. Här nämnde påven konkret några krigsplatser i världen och bad om fred:
In the joy of faith and communion, we cannot forget our brothers and sisters who are suffering because of war. In Gaza, the surviving children, families and elderly are reduced to starvation. In Myanmar, new hostilities have cut short innocent young lives. Finally, war-torn Ukraine awaits negotiations for a just and lasting peace.
Om en vecka, söndagen den 25 maj, fullbordas installationen när Leo XIV tar plats i Lateranbasilikan – biskopsstolen i Rom som symboliserar hans roll som biskop i stadens stift.
Några av gästerna som närvarade i mässan
Ursula von der Leyen, ordförande för EU-kommissionen
kronprinsessan Victoria och socialminister Jakob Forssmed från Sverige.
Storbritanniens prins Edward
Spaniens kungapar
USA:s vicepresident JD Vance
Argentinas president Javier Milei
Israels president Isaac Herzog
Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj
Och papamobilen stannade visst till vid ett tillfälle och ett litet barn lyftes upp! 😉
Ja Joel! Du har så rätt att socialminister Jakob Forssmed säkerligen var stolt, med rätta, att få deltaga. Men, har har en så låg ställning ,att det kan kan göra lika väl kan göra i Bryssel. En statsminister och en kung kan tala med Perus president, med Polens president, med Italiens president och premiärminister, med ISRAELS president, med Ukrainas president, med Libanons president, med ledande personer från ett antal arabländer, från flera, med flera. Men, det är ju klart. Svenskar förstår inte det enorma kontaktnät som Katolska kyrkan genom sina nuntier, ambassadörer, har. Att DN och SvD inte skickade journalister, att SvT inte hade ett eget team på plats, eller i vart fall använde Eurovisionens sändning visar vilket kulturellt och politiskt isolerat land Sverige är. Det finns mycket som Du och massmedia skulle kunna skriva om, till exempel hur ser Påve Leo XIV på Vatikanens möjligheter att förmedla fred mellan angriparen Ryssland och försvararen Ukraina? Såg Du möjligen Rysslands ambassadör, klädd i den uniform som även Rysslands ambassadör i Stockholm kan vara klädd i? Varför inte följa upp med en intervju gällande hur kardinal Anders Arborelius ser på valet av kardinal Robert Francis Prevost till Påve? Allt gott tillönskas av Staffan Sjödén