Igår strosade jag stillsamt paradgatan upp mot Petersplatsen. Det var inte lika mycket folk där som tidigare, men ändå överraskande många. En bit upp mötte jag en CNN-journalist som jag träffat någon dag tidigare. Han såg sliten ut. Jag frågade hur läget var, och han svarade att han knappt sovit alls inatt: “The blessing comes with a price,” svarade jag och skrattade. Han log åtminstone.
När alla trodde att klumen var nådd behövde amerikanarna istället lägga i en växel till. Jag messade Washington Post-journalisten Michelle, som jag lärt känna lite här nere, och frågade henne hur läget var: “I can’t remember the last time I worked this many hours/days in a row”, svarade hon.
Vi som inte fått en påve från vårt hemland (tack för att du höll en låg profil, Anders!) kunde släppa ner axlarna lite. Själv ägnade jag sista dagen i Rom åt att besöka Franciskus grav och några klassiska sevärdheter. Det var fint.
Det har varit galen vecka; den känns minst en månad lång. Först hela uppladdningen till konklaven, då alla försökte förstå vad kardinalerna diskuterade när det gäller ämnen och kandidater. Sedan det synbara lugn som inträdde när de låste in sig. Då gick tankeenergin åt till att tolka tystnade: Varför dröjer första röken? Vad betyder den svarta röken? Sen till slut den vita röken, vilket innebar att den totala hysterin tog vid: fest, jubel och samtidigt försök att på otroligt dålig uppkoppling (6300 journalister på några kvadratmeter) försöka förmedla intryck och analyser hem till Sverige. Jag har inte ens försökt leta upp det jag “sände” via mobiltelefonen till SVT-direkt för det kändes bara som allmänt kaoz (men min fru sa att “energin var bra”, så jag får väl tro henne)
Lite mer lugn och ro var det när jag pratade med SVT:s Aktuellt vid klockan 21, för att inte tala om inslaget med TV4:as Nyhetsmorgon då det fanns både en programledare på plats (den duktige Filip Jakobsson) men inte minst en skicklig kameraman som skötte tekniken – allt annat gjordes på den egna mobiltelefonen! Himmelskt! Det kändes som en walk in the park, trots att jag bara sovit två och en halv timma den natten.
Jag är såklart oerhört tacksam över dagarna i Rom – och att de blev så bra tack vare en institution och en person. Först Expressen, som valde att skicka ner mig. Jag tror att det bara var Dagen och Expressen av svenska tidningar som skickade ner folk till Rom? Så roligt med den satsningen från dem och att de gav det hela sådant urymme! Sedan Lotta Smeds med familj, som huserade mig. Det var väldigt fint att få dela den här veckan med någon som var lika indragen i skeendena (Lotta jobbar ju på svenska Vatican News – följ förresten deras underbara instagram-konto om ni inte redan gör det!) När man går igenom något så intensivt är det fint att inte göra det själv, utan ha några som man liksom kan minnas det tillsammans med för att få bekräftat att det faktiskt hände! Dessutom lärde hennes dotter mig Cap-cut sista morgonen – det är resultatet av det som ni ser i form av videon ovan.
Tack också till er som följt! Ni är över tusen personer som prenumererar och ännu fler som läser. Ofattbart, men väldigt roligt. Jag har funderat på fortsättningen. Det här var ju tänkt som en konklav-substack, men det har – som jag antytt tidigare – varit ett otroligt lustfyllt format att jobba i. Och lärorikt! Så jag kommer fortsätt att uppdatera och skriva här – inte lika ofta, såklart (två gånger om dagen tror jag det varit hittills?) men ändå regelbundet. Om påve Leo XIV:s göranden och låtanden, som kommer bevakas oerhört intensivt den närmsta tiden. Både för att Sverige har fått upp ögonen för katolska kyrkans betydelse, och för att påven är från USA och därmed kommer granskas och diskuteras särskilt noga av amerikansk media (vilket lär smitta av sig på Sverige).
Men jag kommer också skriva om annat av kyrkohistoriskt och religiöst intresse här. Jag kan känna att jag har saknat en plats där jag kan få fördjupa mig i ämnen som inte nödvändigtvis hamnar på kvällstidningarnas framsidor! Det händer ju så mycket i den religiösa världen. Till exempel ska pingströrelsen välja en ny påve, jag menar kyrkoledare, om två veckor. Den vita röken fortsätter att bolma!
På återhörande!
Share this post