Charlie Kirks kristendom
För att förstå politiken behöver man förstå Kirks teologiska rötter
Den konservativa debattören och influencern Charlie Kirk mördades förra veckan, i ett dåd som hotar att slita sönder ett redan polariserat USA ännu mer. Kirk var en debattör som inte gömde sig bakom tangentbordet, utan sökte möten och samtal.
I denna mening praktiserade han, som Ezra Klein skriver, politik på helt rätt sätt: Genom att debattera med vem som än ville tala med honom. Det gjorde honom till en förebild för många, men också till en måltavla – inte bara för kritik, skulle det visa sig, utan också för ett fegt och fruktansvärt våld.
Kirk provocerade, både genom sina åsikter och sitt sätt att uttrycka dem. Det finns många diskussioner om hans politiska uppfattningar, men färre har uppmärksammat hur de hänger ihop med Kirks kristna tro. Om man förstår Kirks teologiska rötter blir hans politik mer begriplig.
Teologin blev viktigare för Kirk med åren, och det var uppenbart att han på ett personligt plan tog tron på stort allvar. Många kristna har hyllat honom i sociala medier, och han kallas till och med för en “kristen martyr”. Men innan man gör det kan det vara bra att sätta sig in i vad han stod för, både teologiskt och politiskt.
Här följer därför en introduktion till Kirks kristendom – dels som en hjälp att förstå vem han var, dels för att ge en inblick i en kristendomsform som får allt större inflytande över USA:s politik i dag.
Charlie Kirk föddes i Chicago 1993 och växte upp i en kristen familj som gick regelbundet i kyrkan. Föräldrarna satte honom i en evangelikal skola och vid 11 års ålder blev han själv en omvänd (born again) kristen:
“I remember very vividly just raising my hand to be like, I want to sign up for that. I’m ready to make Jesus Christ the Chairman of the Board of my life.”
Men när han startade Turning Point USA år 2012 – då var han 18 år gammal – syntes inte många spår av detta. Organisationen präglades istället av den gamla formen av högerpolitik, som var mer libertariansk än konservativ: fri kapitalism och en så liten stat som möjligt.
Under 2010-talet var Kirks politik uttalat sekulär. Han undvek kulturkrigsfrågor som abort och HBTQ. Att använda staten för att sprida kristna värderingar var han helt emot. “We do have a separation of church and state and we should support that”, sa han i en intervju. Så sent som 2019, i sin egen podd, sa Kirk:
“I’m very careful not to have my religious views and my faith inform my political decisions.”1
Men kring år 2020 förändrades detta. De exakta omständigheterna är lite oklara, men hans kontakt med pastorn Rob McCoy, som leder en megakyrka i Kalifornien, var avgörande. I en intervju från 2021 berättade Kirk att McCoy sagt följande till honom:
“You’re a Christian, and I want to tell you that not only does the Bible say a lot about civil government, not only does the Bible say a lot about how we should interact with our leaders, but I think you should talk more publicly about that.”
McCoys idé om att Bibeln ska forma politiken sprang ur en teologi som kallas “The Seven Mountain Mandate”. Den växte fram på 1970-talet, under det årtionde då USA:s vita evangelikala kyrkor bröt sin politiska isolering och gav sig in i politiken. Det mest kända uttrycket för detta var Jerry Falwells organisation “Moral Majority”, vars mål var att genom politiken återföra landet till vad man betraktade som rätt kurs.
Men det fanns också andra initiativ, vars betydelse skulle växa med tiden. År 1975 började de evangelikala ledarna Loren Cunningham (grundare av Youth with a Mission), Bill Bright (Campus Crusaders for Christ) och Francis Schaeffer (L’Abri) tala om att Gud uppmanade kristna att engagera sig i och försöka påverka de sju sfärer, eller “berg” som de menade att samhället byggde på: familj, religion, utbildning, media, konst och underhållning, affärsvärlden och politiken.
“Han höjde temperaturen i 7 Mountain-rörelsen genom att beskriva det politiska arbetet som en “andlig strid” mellan gudomliga och demoniska krafter.”
Välvilligt tolkat kan det ses som ett uttryck för ett ökat kristet samhällsengagemang – men snart skulle det gifta sig med de högkarismatiska grenarna av den amerikanska väckelsekristendomen, och man talade allt mer om att kristna skulle “dominera” dessa berg.
En nyckelperson blev C. Peter Wagner från Fuller Seminary, i Sverige mest känd för sina böcker om “church growth”. Han predikade mycket om “andlig krigföring” och höjde temperaturen i 7 Mountain-rörelsen genom att beskriva det politiska arbetet som en “andlig strid” mellan gudomliga och demoniska krafter.
Det som verkar uppstå här är, som jag uppfattar det, ett äktenskap mellan reformert och karismatisk politisk teologi. I den reformerta traditionen har det sedan Jean Calvins försök att etablera en “gudsstat” i Geneve på 1500-talet funnits en idé om att kristendomen kan och bör forma hela samhället – inklusive dess grundläggande institutioner (lagstiftning, parlament, skola och så vidare). I den karismatiska rörelsen talar man hellre om påverkan genom väckelse, andliga genombrott och “segrande bön”.
Traditionellt avskyr karismatiker och reformerta varandra – benhårda reformerta är cessationister och tror inte på Andens gåvor – men här verkar alltså en syntes uppstå. Wagner menade att reformerta teologer som till exempel Abraham Kuyper haft rätt mål – ett kristet samhälle – men “erred when he failed to consider the spiritual dimensions of social transformation”.2
Kring år 2000 trädde den karismatiske och excentriske “profeten” Lance Wallnau fram som en ledare i denna rörelse, som ibland kallas för “New Apostolic Reformation”. Dess politiska teologi betecknas också som “Dominion theology”. Målet för denna rörelse är att USA ska ledas av kristna och ha Bibeln – alltså deras tolkning av den – som grund. Statsvetare brukar kalla rörelsen “Christian nationalism”. I den senare ryms även katolsk integralism, som på liknande sätt vill integrera staten och kristendomen. Det förklarar varför katoliken JD Vance också passar bra in i detta.
Wallnau pekade redan år 2016 ut Donald Trump som rörelsens hopp och förgrundsgestalt. Kirk drogs som sagt in i denna rörelse genom McCoy år 2020 – alltså bara ett år efter att han klart och tydligt gjort klart att han inte ville “blanda religion och politik”.
Förändringen gick snabbt. Redan samma år beskrev Kirk Donald Trump med orden: “Finally, we have a president who understands the seven mountains of cultural influence.” Wallnau kallade i sin tur Kirk för “the face of Christian Nationalism.”
“In the last five years”, skriver akademikern Matthew Boedy i en ännu inte utkommen bok om Kirk, “Kirk has remade his national political organization to conquer the seven mountains. […] He has made Turning Point into the indispensable organization for the seven mountains movement.”
Mycket av Kirks politiska åsikter faller på plats om man har denna bakgrund klar för sig. Inte bara uppenbara saker, som hans motstånd mot abort och hbtq-rättigheter, utan också Kirks misstänksamhet mot institutioner (universitet, media). Den skepsisen är relaterad till idén om att dessa behärskas av destruktiva krafter – demoner och/eller marxister – och därför inte är att lita, åtminstone inte förrän dessa “berg” erövras av kristna.
På samma sätt speglar Kirks skepsis mot islam och pluralism en föreställning om att samhället måste vara helt och hållet kristet för att fungera – det vill säga den uppfattning som är grundläggande för det som kallas “Christian nationalism”. Kirk beskrev sig själv som kristen och nationalist, och förra året sa han:
"One of the reasons we're living through a constitutional crisis is that we no longer have a Christian nation, but we have a Christian form of government, and they're incompatible. You cannot have liberty if you do not have a Christian population.”
Det är värt att understryka hur märklig denna evangelikala rörelse är ur ett klassiskt frikyrkligt perspektiv. I denna tradition har separationen mellan kyrka och stat varit en grundbult sedan anabaptismen på 1500-talet. Baptisters och andra frikyrkligas främsta kritik mot katolska och lutherska statskyrkor var ju de använde staten för att tvinga på människor en tro. Därmed skapade de en “kulturkristendom” med “namnkristna” som gick i kyrkan för att det var påtvingat.
“Det är värt att understryka hur märklig denna evangelikala rörelse är ur ett klassiskt frikyrkligt perspektiv.”
Kirk har hämtat mycket från den karismatiska Seven Mountain-rörelsen, men han har också gett rörelsen något. En ny stil: aggressivare, provocerande och tabu-brytande. Som journalisten och den judiska rabbinen Jay Michaelson skriver på sin substack:
“Kirk was never your father’s Christian conservative; he was smart, savvy, and blunt. Like conservatives from Father Coughlin to Barry Goldwater to Rush Limbaugh, Kirk’s gift was to say the taboo thing about race, women, immigrants, or ‘woke’ culture.”
Jag tror det här är en viktig sak att förstå när man tittar på amerikansk religion och politik i dag. Det har skett ett retoriskt skifte i den religiösa högern på grund av en kombination av faktorer: Genom att marginalen (personer som Wallnau, Wagner) blivit centrum, ett generationsskifte skett och “städade” politiker som George W. Bush och John McCain har ersatts av Trump. Journalisten Jack Jenkins på RNS kontrasterar också Kirks stil med den äldre evangelikala politiken:
“It’s a more overtly combative style than that of the religious right of old. While Christian conservatives have long organized voting turnout machines, working behind the scenes to place evangelicals and their allies in key government positions, Kirk’s public threats are more in line with Trump-era conservative politics.”
Den aggressiva stilen bottnar i en föreställning om att USA/västvärlden befinner sig i en strid – en andlig kamp som utspelar sig på den politiska spelplanen. Då finns inget utrymme för vekhet.3
Denna hårdhet lyser igenom med jämna mellanrum, som när han argumenterade för tv-sända avrättningar. (“I would totally tune in to see some pedo get their head chopped off”) Som Michaelson konstaterar är Kirks kristna teologi och hans tuffa retorik tätt sammanvävda:
“If we understand Christian Nationalism as a hyper-masculine, nationalist, militaristic revolt against empathy and ethics in the name of defending (white, Christian) America, then the contradictions in Kirk’s character begin to disappear.”
När man betraktar den typ av kristendom som Kirk formats av, och själv förkunnat, blir det tydligt hur sammanvävd den är med Donald Trump – både när det gäller innehållet och formen. Mycket av detta tankegods genomsyrar också Project 2025, den evangelikala, nationalistiska färdplan som vägleder Trump-administrationen.
Seven Mountain-teologin och MAGA-politiken är två rörelser som just nu förstärker varandra, och som tillsammans byggt en allians som formar det amerikanska samhället på djupet. Kirk har varit avgörande för denna syntes: inte ensam, men som den mest lysande stjärnan.
Matthew Boedy, The Seven Mountains Mandate, s 18.
Matthew Boedy, The Seven Mountains Mandate, s 15.
Borttaget citat: “I en av sina egna poddar sa Kirk: “I can't stand the word empathy, actually. I think empathy is a made-up, new-age term that does a lot of damage.” En läsare upplyste mig om hela kontexten för detta citat, där Kirk sedan går vidare och säger att han föredrar “sympati” före “empati”. Han utvecklar inte närmare vad det betyder. Citatet i sin helhet lyder: “I can't stand the word empathy, actually. I think empathy is a made-up, new age term that — it does a lot of damage. But, it is very effective when it comes to politics. Sympathy, I prefer more than empathy. That's a separate topic for a different time.” Uppdaterat 15 sept, 08:45
Tack Joel för att du ger fördjupning och nyans.
Du är en sann folkbildare.
Tack!
Tack Joel! Vilken otroligt bra genomgång!