Antisemitismen bland unga, katolska MAGA-influencers
Därför är högerns inbördeskrig ett religionskrig
Denna vecka är det releasevecka – vilket känns väldigt roligt och, såklart, lite skrämmande. Ikväll firar jag och förlaget i Stockholm, och imorgon finns Makten och det heliga i bokhandeln.
Men den har redan anlänt till flera av er som förbeställt: tack till er som lagt upp bilder på boken eller sidor ur den i sociala medier! Det är roligt att se hur den letar sig ut i världen!
Jag får se hur mycket jag hinner skriva på Vit Rök under de närmaste, rätt intensiva veckorna – men vissa saker är för intressanta för att lämna okommenterade.
Som denna fråga: Vad har nätaktivisten Nick Fuentes, poddaren Candace Owens, politikern James Fishback och debattören Carrie Prejean Boller gemensamt?
Ganska mycket, faktiskt. De är amerikanska högerröster som avvisar både kristen sionism och USA:s stöd till Israel. Några av dem sprider dessutom antisemitiska troper och konspirationsteorier.
Men de delar ytterligare en viktig sak: Alla är katoliker.
Mönstret är tydligt. Bland katolikerna i den amerikanska MAGA-rörelsen finner vi dels de som står nära Trump, men ändå är tysta om USA:s krig i Mellanöstern: vicepresident J.D. Vance och Steve Bannon. Dels extrema personer som Fuentes och Owens, som minimerat Hitlers brott och spridit antisemitiska idéer – till exempel om judisk kontroll av media och politik.
När Carrie Prejean Boller satt i Donald Trumps Religious Liberty Commission gjorde hon Israel-stödet till en fråga om sin katolska tro, och fräste aggressivt: “Catholics do not embrace Zionism, just so you know. So are all Catholics antisemites?”
Jag har skrivit tidigare om inbördeskriget inom MAGA-rörelsen, och hur antisemitismen tagit sig allt närmare mainstream. Då tolkade jag det som en konflikt mellan nationalister, som betonar “America First”, och evangelikala sionister som inte vill ge upp alliansen med Israel.
Men efter att ha lyssnat på den judiska vänsterpodden “On the Nose” nyligen insåg jag att det fanns ytterligare en dimension: Detta är också en kamp mellan MAGA-rörelsens två religiösa grenar – katoliker mot evangelikaler. (För övrigt: tack till Flammans kulturredaktör Paulina Sokolow för tipset!)
Det betyder naturligtvis inte att alla katoliker är antisemiter eller ens skeptiska till Israel. Vi måste gräva lite djupare för att se vad som pågår – både i relation till Israel och antisemitismen.

Den katolska kyrkan avvisar tanken att det judiska folkets anspråk på Israel har sin grund i Bibeln – det vill säga i Guds löften till Abraham i Första Mosebok, eller profetior som tolkas som att judarna ska återvända till Israel vid tidens slut.
År 1897 gav påve Pius X den judiska sionismens fader Theodor Herzl ett svalt mottagande i Vatikanen och gjorde tummen ner åt hans projekt. När staten Israel bildades år 1948 var Vatikanen fortsatt skeptisk, och det av tre skäl. Av omsorg om palestinierna (flera av dem var katoliker), för att man var skeptisk till att kristna heliga platser skulle hamna under judisk kontroll samt för att statsbildningen betraktades som ett socialistiskt projekt.
“The Papacy viewed the Jewish nationalists as anti-religious Bolsheviks and feared that their way of life would result in the desecration of the Holy Land”, skriver den argentiske experten Julian Schvindlerman i en intressant artikel. Här uppvisar Vatikanen en viss okänslighet inför sin egen mörka historia i relation till det judiska folket.
Under andra hälften av 1900-talet har relationerna mellan Vatikanen och Israel förbättrats, men långsamt. Det dröjde ända till 1993 innan Vatikanen erkände Israel som stat och upprättade diplomatiska förbindelser med landet.
Ett viktigt steg på den resan var dokumentet “Notes on the correct way of presenting Jews and Judaism” från 1982 där man slår fast att kristna bör visa förståelse för det judiska folkets religiösa band till landet, även om man inte själv ser det som avgörande:
“Christians are invited to understand this religious attachment which finds its roots in Biblical tradition, without however making their own any particular religious interpretation of this relationship.
The existence of the State of Israel and its political options should be envisaged not in a perspective which is in itself religious, but in their reference to the common principles of international law”.

När påve Johannes Paulus II mötte judiska representanter 1987 knöt han an till detta dokument. Han framhöll att den katolska kyrkan erkänner Israels särskilda plats i det judiska folkets historia och religiösa erfarenhet. Samtidigt betonade han att kyrkan förstår deras rätt till landet inom ramen för den universella princip som gäller alla folk – och som också tillkommer palestinierna.
“Necessary for any sincere dialogue is the intention of each partner to allow others to define themselves ‘in the light of their own religious experience’. In fidelity to this affirmation, Catholics recognize among the elements of the Jewish experience that Jews have a religious attachment to the Land, which finds its roots in biblical tradition.
After the tragic extermination of the Shoah, the Jewish people began a new period in their history. They have a right to a homeland as does any civil nation, according to international law. ‘For the Jewish people who live in the State of Israel and who preserve in that land such precious testimonies to their history and their faith, we must ask for the desired security and the due tranquillity that is the prerogative of every nation and condition of life and of progress for every society’
What has been said about the right to a homeland also applies to the Palestinian people, so many of whom remain homeless and refugees. While all concerned must honestly reflect on the past – Muslims no less than Jews and Christians – it is time to forge those solutions which will lead to a just, complete and lasting peace in that area. For this peace I earnestly pray.”
Den katolska kyrkans hållning är alltså att man stöder Israel som stat, men inte som en unik statsbildning med ett religiöst fundament – och inte heller på bekostnad av palestinierna.
Det betyder alltså att katoliker absolut kan stötta Israel – men inte utifrån “bibliska löften”, utan baserat på etik, geopolitik och internationell rätt.
I den amerikanska debatten har katolska debattörer brukat betona att staten Israel behövs som en säker plats för det förföljda judiska folket, att det är Mellanösterns enda demokrati och en viktig allierad till USA. Men stödet till Israel är absolut inte lika entydigt bland katoliker som det är bland evangelikala kristna.
När det gäller antisemitism finns en lång och mörk historia i den katolska kyrkan – en som går tillbaka till konflikter under Nya testamentets tid. I den ingår anklagelsen om att judarna har en kollektiv skuld för att ha “dödat Jesus”, liksom spridandet av antisemitiska myter – till exempel att judar använder kristnas blod i sina riter. (Den typen av konspirationsteorier sprider till exempel Candace Owens.)
Men i dokumentet Nostra Aetate från 1965 markerade den katolska kyrkan tydligt mot detta. Det är ett av Andra Vatikankonciliets viktigaste dokument och slår fast tre saker:
Kyrkan har tagit emot uppenbarelsen genom det judiska folket: “[The Church] received the revelation of the Old Testament through the people with whom God in His inexpressible mercy concluded the Ancient Covenant.”
Gud har inte förkastat de judar som avvisade Jesus som Messias: “God holds the Jews most dear for the sake of their Fathers. […] Although the Church is the new people of God, the Jews should not be presented as rejected or accursed by God, as if this followed from the Holy Scriptures.”
Judarna kan inte kollektivt skuldbeläggas för Jesu död: “What happened in His passion cannot be charged against all the Jews, without distinction, then alive, nor against the Jews of today.”
Givetvis har det även tidigare funnits påvar och teologer som fördömt antisemitism, men det har blivit en mer central del av katolska kyrkans budskap efter Andra Vatikankonciliet. När påve Leo XIV i höstas firade 60-årsjubileet för Nostra Aetate betonade han att dokumentet “lyfter fram kristendomens judiska rötter” och markerar mot “alla former av antisemtism”.
I ljuset av detta är det ingen tillfällighet att de unga, katolska MAGA-influencers som sprider antisemitiska idéer ofta är så kallade “traditionalister” – det vill säga att de gärna blickar bortom Andra Vatikankonciliet, till en äldre och mer konservativ katolsk identitet. De är dessutom ofta konvertiter.
Detta uppmärksammades i en lång post på X av kontot “Insurrection Barbie” – en text som sedan utvecklades till en annan sorts konspirationsteori: Författaren menar att det under decennier pågått en katolsk konspiration som går ut på att byta ut de evangelikala kyrkornas dominans i den konservativa rörelsen, mot katolsk kontroll.
Bland aktörerna bakom denna konspiration pekar man bland annat ut den mäktiga Heritage Foundation, SSPX och Steve Bannon. J.D. Vance anklagas för att inte tydligt nog ha markerat mot dem. Tucker Carlson – som är anglikan, inte katolik – kritiseras naturligtvis också i texten.
Ted Cruz återpublicerade texten med varma rekommendationer. Vilket fick en rad katolska influencers – bland andra Prejean Boller – att fördöma Cruz.
Inbördeskriget i MAGA är i full gång, med andra ord. Det krig rymmer många ingredienser: Epsteinfilerna och det hotande nederlaget i höstens primärval, till exempel.
Men ingen fråga så laddad som relationen till Israel och i botten finns här en konflikt mellan evangelikaler och traditionalistiska katoliker. Det är, som jag konstaterade i höstas, faktiskt svårt att se hur MAGA-rörelsen ska kunna överleva detta. I frågor som abort och samkönade relationer är de här två sidorna enade, men när det gäller Israel går man helt i sär.
PS: Och när jag precis lagt sista handen vid den här texten kom nyheten att Israels regering hindrat den katolske kardinalen Pizzaballa från att fira palmsöndagsmässa i Gravkyrkan i Jerusalem. Orsaken var, meddelade regeringen, säkerheten – att missiler från Iran hotade de heliga platserna. Men katolska kyrkan invände att det var “oproportionerligt”.
Det var perfekt ammunition för de katolska MAGA-rösterna – så bra, faktiskt att till och med den andra sidan behövde reagera: baptistpastorn och den kristne sionisten Mike Huckabee – tillika USA:s ambassadör i Jersualem – gick ut och kritiserade Israels regering offentligt.
Katolske MAGA-rösten Carrie Prejean Boller var inte sen med att snappa upp detta och slå tillbaka mot både Israel och den evangelikala högern:
Vit Rök är en Substack om religion och dess påverkan på politik, kultur och samhälle. Den drivs av Joel Halldorf – professor i kyrkohistoria, författare och skribent. Texterna ligger öppna men om du har möjlighet får du gärna stötta arbetet genom att teckna en betald prenumeration till priset av en kopp kaffe i månaden! Och tipsa gärna andra som du tror kan vara intresserade om Vit Rök!








Carrie Prejean Boller, var inte aggressiv, det var sionisterna som var aggressiva! Hon vägrade finna sig i att bli stämplad som ” antisemit ” , för att hon inte stöttade Israel! Det var ett forum för religiös frihet i USA, men forumet var ett skämt! Forumet består mest av judar och ” kristna ” sionister numera. Helt sjukt att en grupp på mindre än 2 % av befolkningen, ska ha så stort oproportionerligt inflytande!
Bra text. Vill lägga till, i rotandet efter skälet till den ändå mer utbredda antisemitismen inom katolska kyrkan än i det protestantiska, historiskt sett (även om vi har Luthers tragiska bidrag till detta i slutet av sitt liv), att det finns en faktor att hålla utkik efter:
Katolska kyrkans maktstruktur, i kombination med "supercessionsism".
Inom katolska kyrkans historia har "ersättningsteologi" varit standard, (liksom i stora delar av den protestantiska), men när katolska kyrkan blev en maktfaktor inkorporerad med Romerska Rikets maktstruktur, så leder det till att världens mäktigaste Imperium indirekt blir ersättningen av Israel som land, och dess medlemmar av judarna som folk:
Filipperbrevet 3:3: "Det är ju vi som är de omskurna, vi som tjänar Gud genom hans ande och har vår stolthet i Kristus Jesus och inte litar på något yttre."
Galaterbrevet 6:16: ""Och över alla dem som följer denna regel, över dem må frid och barmhärtighet vila, ja, över Guds Israel.""
Så länge teologin är att den som tror på Jesus Kristus fullbordar gamla testamentets löften genom sin tro på Messias (fullbordan av mose lag) och därigenom, bildligt talat, blir del av det andliga "Israel", inifrån och ut, så är det en sak. Men tror du att du är del av en världsomspännande maktinstitution som är ersättningen av judarna och Israel rent fysiskt, ja, då leder det till en svårundviklig konflikt. Vem ska, som du var inne på, Joel,, bestämma över de heliga platserna, till exempel? Det var rätt självklart att den konflikten skulle uppstå
Det här fenomenet fortsätter spöka i bakgrunden av debatterna.
Food for thought..